howkis

Detta inlägget tillägnas en läsare, en flitig kommentartor, en person som uppenbarligen inte våga säga vem hon är, en feg jävel! Synd att jag nu har din ip-adress.

Till anonym!
Jag valde att sätta mig fot i åre, i tron om att vintern skule bli en av de bästa vintrarna i mitt liv, i början verkade det så. men saker ändrades. Att jag inte åkte hem tidigare varför att jag trodde att jag var starkare. Jag klarade av er (yes jag utegår från att det är en  av er som är just anonym) ganska länge må jag säga, men efter ett tag började det hela bara att bli värre, när ni var tillsammans var ni svin, när ni var ensamma med mig  var ni tvärbra. Jag förstår inte vart det hela gick fel, det bästa vore nog och jag fick reda på vart. Trotsade jag eran ascoolaledare som ingen får trotsa? Kanske var vi för olika, men varför fungerade vi då när vi var ensamma?
Detta är ett kapitel i mitt liv som jag vill stänga, skriva klart. Så snäll låt mig göra det!

Allvarligt, du och ni vet vilka ni är! ge fan i mig, ni har redan skadat mig räcker inte det? Ni har saker som är mina, och ja jag har bevis för det! Lägg inte ner energi på mig, för jag lägger inget på er! Och jag ljög, jag lägger visst kraft på er, jag trampar inte ner er i jorden. Ge fan i mig bara. Läs inte min blogg för jag läser inte din/ era.
jag tycker att ni är ruttna.

hej sweden!
Jag ligger i min tillfälliga säng, och skriver dagbok. En sak som jag precis har börjat med, och kan kommer att förstätta med. Eftersom att jag precis har börjat (alltså börjat nu, femtio sekunder sedan) har jag inte själva boken. Så ett gammalt skrivhäfta, från Hotel salzburger hof, får duga för tillfället.

Nu ska jag dra en film sen somna som ett lamm, jag har en körning till gävle imorn, hela bilen kommer att vara full.

Love

Jag måste erkänna en sak, ibland mår jag riktigt bra av att höra att folk har misslyckas. Eller folk är fel ord, folk som någon gång har gjort mig ledsen eller något liknande. Iallafall idag fick jag reda på en sak som trots att den var lite sorlig och patetisk, så gjorde den mig glad. Vilka jag syftar på känns mean to tell, men det är iallafall tre personer, mer än så behöver jag inte att säga.

Nej jag måste förensskull, lätta mitt hjärta. det är inte ofta som det händer, jag håller hellre saker inom mig, än att låter andra personer veta om mina problem. Detta är något som ligger i släkten, att dölja sin problem alltså. Det kommer från pappas sida, etthundra procent säker. För att forsätt ovanstående. Idag slog det mig på riktigt hur patetiska, idiotiska, barnsliga, de personerna uppe i åre egentligen är. Tydligen  har de suttit och skickat hat-sms, kom igen hur patetiskt är inte det!  Ni är ju allihop över tjugo, men beter er som fjorton. Ni ligger runt, men första bästa, blir fulla på två glas vin, och efter de två glasen börjar ni att klaga på erat utseende, att ni inte duger. Läsare, är det inte den perfekta fjortisen som jag beskriver? På ett sätt vill jag verkligen berätta för alla vad som hände, hur jag kände. jag vill få stopp på detta. jag  sak knåpa ihop något bra bara :)

Love